Men samtidigt känner jag mig starkare än någonsin o mer beslutsam än någonsin.
Mammas o min hundpromenad hjälpte mycket igår och min dotters ord sitter i mitt huvud ekandes o så fort det kommet ett mess ryser jag i hela kroppen o får obehag o mår lite sämre men ju mer jag avstår och håller mig borta ju bättre kommer jag må.
Imorgon ska jag på torgfesten o ha kul och inte bry mig alls om sånt här.
Dock kommer han vara ute men bara till 11.
Tack o lov.

Tids nog kommer det inte kännas nånting , jag vet det.