Eller, egentligen har jag vetat det i det undermedvetna .. men kanske inte velat ta i tankarna så mycket , de smärtar oerhört , gör ont.
Varför ? Varför just jag ? Eller gör jag nåt fel ? Eller är jag sån bara?

När jag tänker tillbaks i tiden så har nog ingen valt mig av ren kärlek och ett första hands val .

Att man inte kan vara utan mig , att man vill leva med mig tills man dör.. så har det aldrig varit .

Utan jag har varit nån att ha tills den rätte dyker upp, som tidsfördriv , nån att ha sex med .. men har alltid valts bort när den där riktigt åtråvärda tjejen dyker upp som de vill leva resten av livet med...
det värsta av allt .. är att jag funnit mig i det här i alla år.. och tagit de smulor jag kunde få.
Nöjt med mig det eller egentligen inte .
Men antingen det eller inget alls ..

Jag gråter när jag skriver det här för jag inser att det är totalskruvat.,
Har det bara blivit så att jag träffat på fel killar eller är det mig det är fel på?

Jag tror jag skulle behöva träffa en terapeut eller nåt angående detta.

Får se till hösten .
Jag har haft många dejter under våren och de har vart jätteivriga att träffa mig .. men efter en dejt så hörde de sig inte av nåt mer. Alla var likadana .

Jo, en .. men bara om sex.
Och det får mig att må ruskigt dåligt .

Varför är det så?
Varför ser ingen mig som nummer ett ?
Natti